Yes, frugan ska till de förenta staterna. Det svider men sånt är livet.
Som tur var har hon ett geni till fru (jag) som vaknade med denna helt kopiöst bra snilleblixt om den perfekta avskedscermoni (minus kylan)
Det var bara att ringa anna och förklara läget. Snabb och perfekt som anna är var hon vrålpå och med mammas kontokort i handen och med glatt humör kan man säga att vi nästan som teleporterade oss ner till partillecentrum.

Vi korkade upp redan på bussen! (med ostbågar och mer)

Sen tog vi oss i kragen och letade upp våran så åh vackra fina udde! (med 9876890 minnen)





Hon blev glad!
adjö