uppe med tuppen.

Jovars sitter här med min morgonkaffe och tycker något så fuktansvärt synd om mej själv.
jo, ni förstår.
Det är liksom en känsla...av obehag. som sakta men säkert sprider sig innuti mej. Det gåt liksom ifrån hjärtat enda ut i fingertopparna. En OBESKRIVLIG smärta.
Jag sitter i sängen men min köpp kaffe. vrider som i slow motion huvudet åt vänster och ändå någonstans på vägen så inser jag att saker och ting inte är som det ska.
Sitter i min säng, med min köpp kaffe. Jag skall kolla på TV. Jag ska som alltid dricka mitt kaffe och kolla på TV.
Men fjärkontrollen.
fjärkontrollen är borta.
Finns inga ord.
                              

Jag tänker på dej vännen och ska veta att jag saknar dej.

kom tillbaks.

Btw så slänger nog frugan upp gårdagens hysterisktfina bilder idag som även avslöjar vad vi gjorde! om hon kommer ihåg den lille mjölpåsen.

adjö.